Bara några veckor sedan, efter att jag hade träffat den här familjen så får jag ett mail från ett okänt namn. Till en början så trodde jag att det var något skräp eller så men jag öppnade och det är jag verkligen glad för att jag gjorde. Jag kunde knappt tro att det var sant. Det var den här familjen som skrev. Och gissa vad de skrev! De skrev att de hade hittat en gammal kvinna som brukar hyra ut ett mindre hus som hon har på sin gård till studenter och just nu har hon en student som bor där men hon eller han ska flytta om några månader vilket innebar att behövde ha någonstans att bo bara de första två månaderna men sedan skulle alltså det här lilla huset på en ö i Göteborgs skärgård vara mitt, om jag ville. Om jag ville? Jag tar det skrev jag så fort som jag bara kunde.
Som jag skrev tidigare så är jag ute och reser just nu och för ett tag sedan så befann jag mig i Filippinerna och där på en ö träffade jag en mycket trevlig familj som kommer från Göteborg, från en av öarna i skärgården. Gud, så spännande, att få bo på en ö. Jag pratade mycket med de om det och berättade om min situation och så vidare. Den här familjen var verkligen tillmötesgående och de hörde väl att jag var desperat också eller något. De lovade i alla falla att de skulle höra av sig om de visste någon där som kunde tänka sig att hyra ut ett rum eller något. Vi bytte mailadress och så men sedan tänkte väl inte jag så mycket mer på det. Jag menar, seriöst, hur stor är chansen att de ska höra av sig igen? Naturligtvis fanns det i bakhuvudet och jag hoppades men man vill ju hoppas för mycket.
Jag har ju som jag tidigare nämnde också en moster och även hennes dotter som bor i Göteborg. Min moster bor i Västra Frölunda men hennes dotter bor i Mölndal. De har också hjälpt mig mycket hittills och för några dagars edan när jag pratade med de undrade de vad jag skulle tycka om att bo utanför Göteborg, till exempel i Mölndal som egentligen är en annan kommun men det finns väldigt bra förbindelser in till Göteborg. Jag tänkte på saken och varför inte? Som jag sade tidigare, jag tar vad som helst och Mölndal skulle ändå vara mycket närmare än vad jag skulle ha det om jag flyttade tillbaka till min gamla lägenhet och skulle jag kunna minska pendelsträckan så skulle ju det vara positivt. Jag hade liksom varit så insnöad på just Göteborg och då gärna ganska centralt men visst tänker man realistiskt så är den chansen inte särskilt stor. Hur många vill inte bo i närheten av centrala Göteborg?
Naturligtvis har jag tittat på studentlägenhet i första hand men även där liksom till så mycket annat boende är det kö. Jag har självklart satt upp mig på väntelistan där och jag vet inte hur stora chanser jag har att få ett rum på ett studentboende men det skulle helt klart vara kul. Jag har ju inte tidigare bott i en studentlägenhet eller korridor och jag tror att det kan vara kul att testa det. Men även om det skulle vara vad jag föredrar så tar jag verkligen det som jag får. Jag vill så gärna bo i Göteborg att det faktiskt inte spelar någon roll om det skulle vara i en studentkorridor eller en egen lägenhet eller om jag för den delen får hyra ett rum hemma hos någon. Vad som helst, bara det är Göteborg. Låter det desperat? Ja, en aning kanske. Jag håller med.
De två månaderna som jag bodde hos min moster var ok. Jag trivdes bra men jag längtade efter mitt eget och därför så kändes dessa två månader hur långa som helst. Men nu bor jag alltså äntligen i mitt lilla hus på en gård som ägs av en mycket trevlig äldre kvinna som jag brukar fika tillsammans med ibland. Hon orkar inte sköta om det här lilla huset också så därför ser hon till att hyra ut det och för mig kunde inte vara bättre. Även om jag sade tidigare att jag skulle vilja bo i en studentkorridor så tror jag ändå att det här är bättre. Jag har lugn och ro och vill jag gå ut och festa så kan jag göra det när jag själv vill. Och att bo på en ö är verkligen något som jag trivs med och i framtiden så tror jag faktiskt att jag kommer att ha ett eget hus här, just på den här ön, för så bra trivs jag.
När jag hade skickat iväg det här mailet ringde jag till min moster och frågade henne om jag kunde bo hos henne och hennes man då de första två månaderna bara i väntan på att det här lilla huset skulle bli ledigt. Självklart, svarade hon och i och med det så var allt fixat och klart. Hur skönt var inte det.
De resterande månaderna reste jag lugnt och jag njöt. Jag hade ju inget längre som jag behövde oroa mig för och det var riktigt avslappnat. Jag kände mig verkligen utvilad när jag kom hem och började studera på nytt. En massa nya krafter och det var roligt att gå i skolan igen. Det var ok att bo hon min moster i Västra Frölunda men jag såg naturligtvis fram emot att flytta in i mitt eget lilla hus på en ö i Göteborgs skärgård och det skulle jag göra snart.
Även om jag nu har läsningar och alternativ så innebär det ju inte att jag har gett upp. Nej, verkligen inte, jag fortsätter att leta även från utlandet. Jag har hittills svarat på några annonser men än så länge har jag inte fått några svar och det underlättar ju inte saken att hyresvärden inte kan träffa mig personligen eftersom jag är på resande fot utan får skicka dit mamma eller pappa eller kompisar som ska titta på mitt boende istället. Men jag tror ändå att det kommer att funka. Jag är inte kräsen. Jag tar vad som helst och var som helst. I alla falla inte så här i början kan man inte vara så kräsen. Det gäller bara att hitta något och när man väl är på plats så är det ju lättare att leta vidare. Jag hoppas fortfarande att det löser sig. Det gäller att tänka positivt.
En kompis sade till mig att jag istället för att oroa mig för om jag kommer att hitta boende i Göteborg eller inte i stället ska försöka se vad jag har för lösningar. För det har jag ju faktiskt när jag har försökt att tänka efter. Jag bodde ju som sagt tidigare inte så lång ifrån Göteborg och det skulle faktiskt kunna funka att pendla därifrån tills jag hittar något. Den lägenheten har jag ju kvar. Jag har ju bara hyrt ut den i andra hand. Ok, så det är helt klart ett alternativ. Ett annat alternativ skulle vara att jag flyttar in hos min moster som bor i Västra Frölunda och bor där ett tag till jag hittar något eget. Och nu när jag vet att jag faktiskt har två alternativ som är fungerande så känner jag mig faktiskt en aning lugnare. Det här kanske löser sig i alla fall.
Jag är en orolig person av mig och många av mina kompisar brukar säga till mig att jag oroar mig alldeles för mycket och även om jag försöker slappna av och så vidare så kan jag inte släppa det här med boendet i Göteborg. Jag har nu fått besked att jag har kommit in på universitet i Göteborg och jag kommer att börja studera där till hösten. Ända fram tills dess är min plan att jag kommer att vara ute och resa. Och detta gör det ju inte lättare. Att behöva söka ett boende samtidigt som jag är ute och reser. Och visst man kan ju tycka att det faktiskt är lång tid kvar och så men eftersom jag är som jag är att jag alltid ska oroa mig så gör jag det även nu. Tänk om jag inte får ett boende? Tänk om jag inte hittar något? Men det kommer säkert att lösa sig på ett eller annat sätt, det vet jag. Men ändå så oroar jag mig.
Jag slutade gymnasiet för drygt ett halvår sedan och jag var ganska säker på att jag efter gymnasiet villa ta ett sabbatsår för att resa och jobba lite. Jag var lite trött på skolan och såg detta som ett bra alternativ innan jag börjar läsa vidare för det vill jag ju göra. Så det som jag gjorde var att jag direkt efter att jag tog studenten började jobba på ett sommarjobb vilket sedan förlängdes och det var jag naturligtvis mycket glad för. Det här jobbet ligger i närheten av Göteborg och jag har alltid trivts just i den här delen av Sverige mycket bra. När jag hade jobbat klart och sparat ihop tillräckligt med pengar så var jag ute och reste och det gör jag alltså fortfarande och när jag kommer tillbaka ska jag börja studera på Göteborgs Universitet. Det ser jag fram emot men det här med boendet oroar mig en aning.